Pysslar igen

Under Kortmakar-tiden blev det inte mycket pysslande för min del. Varken lusten eller tiden infann sig. Men sakta, sakta infinner sig båda. Har fina vänner som uppmuntrar mig och bjuder in min till pysselkvällar och liknande. Här kommer lite som skapades under förra året.

Det blev inte som jag hade tänkt...

Jag hade tänkt blogga om hur jag kom i form till min 40-årsdag. Men det kom lite annat emellan. Här är den största orsaken och min lokala tidning har gjort ett reportage om mig som du kan läsa här. Nu tänker jag ta tag i bloggandet igen, men med nya infallsvinklar.



Såg livet som en tävling2012-01-05: Maria Filipsson var under många år högpresterande och sprang fortare och fortare.
Hon såg allt i livet som en tävling och vann nästan jämnt.

För ett år sedan kollapsade Maria och idag betalar hon priset.
Maria Filipsson har alltid tyckt att det är kul att arbeta. Extra roligt blev det när hon bestämde sig för att skaffa eget. Under sex års tid var det full fart och det fanns hela tiden mer och mer som skulle göras. Men Maria tyckte det var roligt.
– Folk sa till mig att jag skulle ta det lugnt, men jag hade så roligt att jag inte trodde det var någon fara.

Maria har varit ägare till pysselbutiken Kortmakaren i Floda. Hon köpte butiken när hon blivit uppsagd från sitt tidigare jobb.
– Jag gillar att bestämma och förstod inte att egna företagare arbetar bra mycket mer än de som bara är anställda.
– Att vara i pysselbranschen visade sig vara tufft, eftersom den domineras av tjejer. Jag var framgångsrik och det var några som inte klarade av det. Elaka rykten började florera.
Vid sidan av butiken hade hon familj och tre barn att sköta om. Hon hämtade gärna på dagis före utsatt tid. Bara för att få många vuxenpoäng. 

För tävlingsmänniskan Maria skulle allt vara perfekt, vilket gjorde att hon även använde nätterna att arbeta på.
– Under flera år sov jag bara några timmar per natt och presterade mer och mer. Jag ville vinna allt och vara bäst. Jag var ständigt på topp och sa till folk att det är bara mycket just nu

– Allt var så roligt och jag hade en drivkraft som inte gick att stoppa. Det handlade absolut inte om pengar utan snarare om att jag ville se om olika projekt gick att genomföra.
Maria har ett stort kontrollbehov över sig själv och berättar att då hon skulle föda sitt tredje barn var hon ansvarig för en stor pysselmässa på Stora Mässan i Göteborg. Inte hade hon tid att föda barn.
– Den dagen som jag skulle föda stod jag på mässan i högklackat.  Jag var i mitt esse och kände mig som kungen över allt. Nästa dag var jag redo och 23 minuter efter att vi kommit till sjukhuset födde jag mitt barn.
– Jag har en grym smärttröskel och det är därför jag befinner mig där jag gör idag.

Sommaren 2010 bestämde sig Maria för att äntligen ta en ordentlig semester. Hon var med familjen, de hittade på saker och umgicks hela tiden. Tempot blev lugnare och sakta växte beslutet fram att hon skulle sälja företaget.
– När jag väl bestämt mig ville jag bara stänga dörren och slänga nyckeln. Jag ville helt enkelt göra slut direkt.
– Min första tanke var att betala någon bara de tog över butiken, men så skickade jag ut en fråga på vår hemsida och fick 17 intresserade köpare.

Den första februari för ett år sedan var försäljningen klar och Maria lämnade över nyckeln till den nya ägaren. Det kommande dygnet sov hon 23 timmar och vaknade av det hon trodde var en influensa. Under fyra veckors tid låg hon och tittade in i väggen. Hon hörde ingenting och hon såg ingenting. Hon var inte kontaktbar.

– Livet var så mörkt och svart och jag tyckte inte jag var värd att leva. Att alla andra skulle ha det bättre utan mig. Tanken på självmord fanns där, men det var ändå inte ett alternativ.
– På morgonen svor jag över att jag hade vaknat en dag till.
Förutom att livet var kolsvart för Maria var hon ständigt ledsen. Slutligen fick en väninna henne att ta kontakt med en läkare. Efter ett bra läkarbesök fick Maria veta att hon drabbats att posttraumatisk stress och utmattningsdepression.

– Förutom att jag kände sorg, skuld och skam hade jag inställningen att jag inte är en sådan som blir sjuk. Att det bara är svaga som blir sjuka.
– Läkaren förklarade då att de svaga hade gett upp tempot för länge sedan, men att det är de högpresterande som kör på tills allt tar slut.

Maria fick rådet att den närmaste tiden göra så lite som möjligt, vilket inte var några problem. Hon orkade inte göra någonting och att gå 15 meter till brevlådan var ett helt företag. Hon blev uppmanad att göra någonting roligt, men det fanns ingenting som var roligt. Hon fick också veta att den som är högpresterande under en lång period och aldrig får någon återhämtning förlorar ett ämne i hjärnan, som utlöser depression och stress.
– Nu vet jag att min sjukdomsbild inte är kronisk och att jag kommer att bli frisk. Jag vet också att man inte kan prestera sig frisk, även om jag stundvis trott att jag kunde göra det.
– Jag vet också att ingen stress är bra. Inte ens den positiva och att om man presterar på topp så är återhämtningen det viktigaste.

Idag, ett år efter kollapsen, går hon i terapi och äter stressmedicin. Hon har en personlig sjukgymnast och tränar utan att tävla. Vissa dagar känner hon stor oro och ibland tar orken helt slut. Ibland klarar hon inte att sätta in muggen i diskmaskinen och ibland kan hon inte fatta några beslut.
– Vissa dagar sover jag bara, men vet nu att det inte är fult.  Andra dagar fungerar jag ganska bra, men orkar inte så mycket. Det går verkligen framåt och jag har äntligen insett att läkandet tar tid.

Ny träning

Har lite svårt att komma iväg till gymmet vissa veckor. Nu har de börjat med 45 minuters lunchträning på mitt gym vilket passar mig perfekt. Jag har inte riktigt tiden eller konditionen för att köra 1 tim kondition. Än....

Idag provade jag något nytt som heter Indoorwalking. Jag trodde vi skulle gå på löpband eller liknande, men det var mer en crosstrainer. Kändes lite som stående spinning. Då det var första gången bestämde jag mig för att ta det lugnt. För ovanlighetens skull. Annars brukar jag varje gång jag går på ett pass och ledaren säger -Ni som vill utmana er, lägg på mer vikt... eller ...-Djupare kan ni, kom igen nu! Då tror jag alltid att de bara pratar till mig. Något inre tvång gör att jag alltid ger lite mer. Träningsmässigt är det ju bra, men ibland ger jag mer än jag kanske har... Så min nya utmaning är att lyssna på min kropp och köra varje pass efter dagens förutsättningar. Dagens pass var skönt och jag sitter nu och njuter av en avokadosallad med räkor.

Kortmakaren

Äger Kortmakaren i 2 dagar till. Har fått flera frågor och spekulationerna är många om anledningen till att jag säljer. Vill här, en gång för alla, tala om varför.


Är uppväxt i en entreprenörsfamilj så att starta eget när jag blev mammaledig/arbetslös var inte så konstigt. Det kunde verkligen blivit eget företag inom vad som helst, men just då pysslade jag lite med mammagruppen så det fick bli pyssel. Började med kurser hemma hos folk med försäljning på plats. Sedan blev det start av webshop, egna stämplar, butik hemma, öppnade butik i Floda, hyrde Svenska Mässan, ställde ut på Formex, inköpsresor till USA, hade anställda. Allt gick i snabb takt och min tanke var nog aldrig att det skulle bli så stort som det blev. Snöbollen gick bara inte att stoppa...Nu känner jag att jag gett allt och nått alla de mål som jag satt upp och hittar inga nya utmaningar för varken Kortmakaren eller mig själv.

I höstas hände mycket, går inte in i detalj, men ryktesspridning, elaka förtal, överklagande från Skatteverket och att jag nästan blev blåst på över 100.000 (av någon utanför branchen) blev bara för mycket. Blev less på allt och var väl en hårsmån från att fullständigt gå in i väggen.

När kunder förstod att jag skulle stänga butiken frågade många -Åh, du skall göra något annat nu? NÄ, jag har gjort något annat i 6 år. Vill tillbaka till "riktiga" arbetslivet, med riktiga arbetstider och med lön som kommer regelbundet. Tänkte i ett svagt ögonblick att egen företagare kan bestämma sina egna tider och det är ju bra när man har småbarn. Snacka om självbedrägeri! Har nog aldrig jobbat så mycket. Men åh, vad jag haft roligt. Det har varit en helt galen resa. Jag har träffat fantastiska människor och merparten kommer att vara mina vänner för lång tid framöver.

Men nu vill jag vara en bättre mamma till mina barn som är 2, 7 och 9 år. Vara hemma på helgerna, kunna hämta barnen tidigare, göra läxor, åka iväg över en helg med mannen, ha en socialt liv med mina vänner. Och framför allt, jag vill ta hand om mig själv nu!

Tack alla för en fantastisk tid. Jag har nu gått vidare och arbetar med kommunikation och ledarskap och ser fram emot min egna utveckling.

Väntade resultat

I måndags var det vägningsdags igen. Hade inte gått ner så mycket som jag hoppats men tror det kan bero på att jag varit på några BodyPump-pass så kroppen börjar nog bygga lite muskler.

Har varit lite hängig och nere de sista dagarna. Inte haft någon som helst energi att ta tag i någonting. Då bestämde mannen att det var dags att börja äta. Så igår kom han hem med lite räkor och gott vin. Middagen blev då kokt ägg, avokado, räkor och god sallad. När jag åt räkor förr var det massor av vitt rostat bröd, smör och massa majonäs. Gillar den nya och lättare varianten så mycket bättre.

Har bestämt mig för att äta i några dagar för att orka med mitt vardagsliv som är lite stressigt just nu. Det är nytt jobb, sjuka barn samtidigt som jag skall packa ihop och avsluta Kortmakaren. Tidigare när jag börjat äta har jag sett det som ett nederlag men nu inser jag att viktminskningen måste få gå i etapper. Behöver jag äta så gör jag det! Kommer att köra helfart med soppor igen på söndag och hela februari. Ett av mina många mål är att komma i mina nya och snygga skidkläder till sportlovet v. 7.

Viktminskning
Denna veckan -1,2 kg
Totalt 3 veckor -7,4 kg

Träning
Bodypump 120 min
Spinning 45 min
Mental träning 40 min

Njutning i vardagen

Jag går ett viktminskningsprogram genom Xtravaganza. I deras koncept är det fyra ledstjärnor som man jobbar med. En av dem heter Mental Näring som handlar om att hitta njutningar i vardagen som inte är kopplat till mat. Det är så lätt att se fram emot fredagen endast för ostbågarnas skull. Man träffar oftare sina kompisar över en fika än man ses för att träna eller gå en promenad tillsammans.

Jag jobbar hårt för att ändra mina vanor och beteenden. Vill hitta nya saker att se fram emot som inte är kopplat till mat. En av de saker är för mig att tända brasan på fredagar. Vi tänder självklart brasan lite då och då, men speciellt varje fredagar. När brasar sprakar slappnar hela familjen av inför helgen. Sonen är ljusansvarig och går runt och tänder alla lyktor i vardagsrummet.

Nu undrar jag vad du har för små saker som gör dig lycklig eller ger dig njutning?

Vill tycka att det är roligt med spinning

Idag stack jag iväg och tränade spinning på lunchen. Passet var 45 min och det passar mig bra. Har inte riktigt konditionen eller tekniken för att klara 1 tim ännu. Vet att spinning är bland det mest effektiva du kan träna för att förbränna kalorier. Och banne mig, det är det enda jag tänker på när det blir jobbigt. Det går som ett mantra i huvudet -Du blir smalare och det här bränner fett!!! Det säger jag till mig själv om och om igen när det tar emot.

Nu är det ju inte bara att det är jobbigt som gör det jobbigt med spinning. Det gör ju så himla ont i rumpan (eller rumpan och rumpan....hm) så jag skaffade en gelsadel för att underlätta. Nu fick jag ett bra tips av Annika om att köpa spinningskor. Får fundera lite till på det. Vill nog köra några pass till innan jag bestämmer mig. Vill verkligen tycka det är roligt med spinning!

Vad säger du till dig själv när det tar emot? Oavsett om det gäller träning eller i vardagslivet.