Min absolut bästa vän heter Helen. Våra mammor var väninnor och våra äldre syskon var kompisar innan vi föddes, så det var liksom förutbestämt att vi skulle höra ihop. Och jag har faktiskt henne att tacka för att jag finns. Hennes mamma gick runt med Helen i barnvagnen när hon precis var nyfödd. Min mamma sa -Vilken fin barnvagn. Den vill jag nog låna en dag. Helens mamma svarade -Men, du är väl inte gravid. Min mamma svarade då -Nä, inte än!
På den vägen är det. Helen är född i januari och jag är "tillverkad" i februari. Så tack vare Helens mammas goda val av barnvagn finns jag idag. Tack fina Gunvor!
Jag och Helen växte upp väldigt nära. Jag var dagbarn hemma hos Helens mamma. Varje frukost åt jag med Helens familj och även en och annan middag. Vi åkte med varandras familjer på semester. Helen följde med min familj till fjällen och jag följde med till deras sommarställe. Helen och hennes storasyster Mari blev som systrar för mig. Även om vi idag kanske inte hörs av så ofta som jag önskar, vet jag att de är riktiga vänner som jag kan ringa mitt i natten om det skulle vara något. Sådana vänner växer inte på träd.
Idag skall jag och min man hem till Helen på 40-årsfest. Och känner jag mig och Helen rätt så kommer jag även att gå på hennes 80-årskalas.
Vänner ska man vara rädd om!
SvaraRaderaHoppas det blir en trevlig 40-årsfest!